Jag befinner mig nu en vecka vid Gardasjön (Italien) med både cyklar och vindsurfingprylar i bagaget. Trots det dubbla bagaget och det platta vattnet vet jag mina prioriteringar och vikte såklart första dagen till vindsurfing. Vi bor i Bardolino nere i sydöstra delen av sjön men vindsurfingen sker uppe i den norra ändan så dagen började med en 45 minuters bilfärd upp till Torbole.
Gardasjön omges i den norra delen av sjön av höga berg och det tillsammans med Alperna i norr och det plattare och varmare området i söder skapar en effektiv vindtunnel. På morgonen med start redan vid sextiden blåser den nordliga Peler-vinden fram till förmiddagen då det mojnar och efter lunch drar den sydliga Ora-vinden igång och blåser fram till sextiden. I alla fall om vädersystemet funkar som det ska vilket det framför allt gör vid klart och soligt väder. Mer om det senare... På den nordliga förmiddagsvinden vindsurfar man i Malcesine och på den sydliga eftermiddagsvinden kör man längst upp i norr i Torbole.
Jag kom upp till Torbole vid halv tolv och tittade först in på vindsuringbutiken Shaka inne i Torbole för att fråga lite om väder och vind och ta reda på var man går i vattnet. Där fick jag reda på att Shaka har en egen liten strand med parkering och uthyrning precis innan man kör in i Torbole söderifrån så jag åkte dit och betalade snällt 10 Euro för att få en heldags parkeringsbiljett. Shaka har en fin uthyrning där med bra riggytor och ramper att kliva i vattnet eller rulla ner sin lilla jolle vilket många verkar köra här (inkl olympier som tränar för Rio 2016).
Jag klev in på uthyrningen och frågade lite om väder och vind igen eftersom vattnet än så länge låg lugnt på sjön. Jag undrade lite om vilka segelstorlekar man vanligtvis kör och för att inte få något försiktigt svar om att inte ta för stort segel kände jag mig tvungen att tillägga att "I am an experienced windsurfer". Jag fick då höra att man oftast kör mellan 6.0 och 7.5 vilket kändes bra eftersom jag har med mig 5.7 och 7.1.
Vinden lät dock vänta på sig, troligen pga den molniga skyn, och vindhungriga tyskar och italienare satt i sina surfbussar och stirrade ut mot vattnet.Vid tretiden hade vinden vridit runt mot syd och det började gässa så smått på vattnet. Några tyska freestylegubbar med mustasch riggade bestämt upp sina 5.3:or men det tyckte jag kändes väl optimistiskt så jag slängde på 7.1. När jag klev i hade dom också dämpat sin optimism och riggade om till lite större segel.
Det var extremt byigt när jag kom ut men i byarna räckte vinden gott och väl till för full planing och säsongspremiären 2013 var avklarad. Det blev dock inte många vändor innan byarna övergick till kraftiga vindvrid och helt plötsligt var vinden nästan ostlig vilket inte är helt optimalt när sjön ligger i nära nog nord-syd riktning och omges av några hundra meter höga berg. I praktiken innebar det att vinden vred 180 grader fram och tillbaka och minskade stadigt ner till ca 2 m/s. Jag guppade runt där ute och insåg att det nog var dags att kryssa tillbaka till launchplatsen där jag hade hoppat i vid ren sidvind. Det var dock lättare sagt än gjort när vinden nu var så svag att det stundtals var svårt att känna från vilket håll den kom. Det kombinerat med fortsatta vindvrid på 180 grader gjorde det rätt svårt att ta sig någonstans alls.
OK, ni förstår läget, ca 1-2 m/s vind som vrider 180 grader fram och tillbaka och stundtals frånlandsvind från launchplatsen... i dom förhållandena är det få som ser ut som "experienced windsurfers" och inte blev det bättre när räddningsbåten styrde ut mot mig och frågade om jag hade problem. Jag svalde min stolthet och hoppade i båten för motorburen hjälp in till land. På vägen in plockade vi upp en kille på nybörjarutrustning och jag ångrade bittert mitt skrävlande om att jag var en "experienced windsurfer" en timme tidigare...
Prognosen ser ut att innehålla liknande väder de närmsta dagarna så planen är att låta cykeln jobba lite några dagar nu. Det ryktas om milslånga serpentinvägar med 20 procents stigning men även fartsträckor utmed sjön där vägen slingrar sig fram i nivå med vattnet. Jag ska inte prata något om "I am an experienced cyclist" inför de turerna...
Gardasjön omges i den norra delen av sjön av höga berg och det tillsammans med Alperna i norr och det plattare och varmare området i söder skapar en effektiv vindtunnel. På morgonen med start redan vid sextiden blåser den nordliga Peler-vinden fram till förmiddagen då det mojnar och efter lunch drar den sydliga Ora-vinden igång och blåser fram till sextiden. I alla fall om vädersystemet funkar som det ska vilket det framför allt gör vid klart och soligt väder. Mer om det senare... På den nordliga förmiddagsvinden vindsurfar man i Malcesine och på den sydliga eftermiddagsvinden kör man längst upp i norr i Torbole.
Jag kom upp till Torbole vid halv tolv och tittade först in på vindsuringbutiken Shaka inne i Torbole för att fråga lite om väder och vind och ta reda på var man går i vattnet. Där fick jag reda på att Shaka har en egen liten strand med parkering och uthyrning precis innan man kör in i Torbole söderifrån så jag åkte dit och betalade snällt 10 Euro för att få en heldags parkeringsbiljett. Shaka har en fin uthyrning där med bra riggytor och ramper att kliva i vattnet eller rulla ner sin lilla jolle vilket många verkar köra här (inkl olympier som tränar för Rio 2016).
Jag klev in på uthyrningen och frågade lite om väder och vind igen eftersom vattnet än så länge låg lugnt på sjön. Jag undrade lite om vilka segelstorlekar man vanligtvis kör och för att inte få något försiktigt svar om att inte ta för stort segel kände jag mig tvungen att tillägga att "I am an experienced windsurfer". Jag fick då höra att man oftast kör mellan 6.0 och 7.5 vilket kändes bra eftersom jag har med mig 5.7 och 7.1.
Vinden lät dock vänta på sig, troligen pga den molniga skyn, och vindhungriga tyskar och italienare satt i sina surfbussar och stirrade ut mot vattnet.Vid tretiden hade vinden vridit runt mot syd och det började gässa så smått på vattnet. Några tyska freestylegubbar med mustasch riggade bestämt upp sina 5.3:or men det tyckte jag kändes väl optimistiskt så jag slängde på 7.1. När jag klev i hade dom också dämpat sin optimism och riggade om till lite större segel.
Det var extremt byigt när jag kom ut men i byarna räckte vinden gott och väl till för full planing och säsongspremiären 2013 var avklarad. Det blev dock inte många vändor innan byarna övergick till kraftiga vindvrid och helt plötsligt var vinden nästan ostlig vilket inte är helt optimalt när sjön ligger i nära nog nord-syd riktning och omges av några hundra meter höga berg. I praktiken innebar det att vinden vred 180 grader fram och tillbaka och minskade stadigt ner till ca 2 m/s. Jag guppade runt där ute och insåg att det nog var dags att kryssa tillbaka till launchplatsen där jag hade hoppat i vid ren sidvind. Det var dock lättare sagt än gjort när vinden nu var så svag att det stundtals var svårt att känna från vilket håll den kom. Det kombinerat med fortsatta vindvrid på 180 grader gjorde det rätt svårt att ta sig någonstans alls.
OK, ni förstår läget, ca 1-2 m/s vind som vrider 180 grader fram och tillbaka och stundtals frånlandsvind från launchplatsen... i dom förhållandena är det få som ser ut som "experienced windsurfers" och inte blev det bättre när räddningsbåten styrde ut mot mig och frågade om jag hade problem. Jag svalde min stolthet och hoppade i båten för motorburen hjälp in till land. På vägen in plockade vi upp en kille på nybörjarutrustning och jag ångrade bittert mitt skrävlande om att jag var en "experienced windsurfer" en timme tidigare...
Prognosen ser ut att innehålla liknande väder de närmsta dagarna så planen är att låta cykeln jobba lite några dagar nu. Det ryktas om milslånga serpentinvägar med 20 procents stigning men även fartsträckor utmed sjön där vägen slingrar sig fram i nivå med vattnet. Jag ska inte prata något om "I am an experienced cyclist" inför de turerna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar