Manglad på Stenstranden

Nu har höstvindarna verkligen kickat igång och det är fortfarande "varmt" både i luften och i vattnet. Den här tiden på året brukar bjuda på några fina Torödagar även för en som inte vänder ut och in på sig själv för att komma loss en halvdag. Det var vind förra veckan och även i lördags om jag förstått rapporterna rätt men jag satt fast i annat. Dock var måndag förmiddag tom i jobbkalendern så med klockan på 05:45 imorse gjorde jag mig redo för en gryningsräd.

Jag kom ut till Torö vid åttatiden och förutom några bilar vid surfstranden var det tomt. Vind och vågor var dock på plats och jag bestämde mig för att köra Stenstranden. Jag riggade 5.0, drog på mig några lager neopren och klev i vattnet ensam på Stenstranden, en mäktig upplevelse bara det. Från land tyckte jag att vågorna såg ganska beskedliga ut men som alltid är det bra mycket tuffare när man balanserar runt på de hala stenarna och försöker ta sig ut så långt att man inte spräcker fenbudgeten vid första take-off. Efter tre försök som alla resulterade i en spolning efter 5-10 minuters kamp valde jag att göra en inverterad walk-of-shame och gå bort till udden och kliva i lite mer skyddad från vågorna och med bättre vinkel att gå ut i.

Jag körde några vändor utmed Stenstranden och insåg då att vinkeln var sämre än jag trott när jag beslutade mig för att köra Stenstranden. Jag vågade mig aldrig in i brytet utanför allmänningen utan nosade lite på vågorna vid udden istället. Men i ärlighetens namn var det en skumpig resa där ute och jag kunde inte gå front-side på vågorna så jag valde att köra ner till Kärringvikens tryggare vatten istället. Där var vågorna mindre än jag trott men jag fick avsluta min förmiddag med känslan av kontroll vilket man inte ska underskatta. Klockan tolv var jag tillbaka på jobbet med en klart bättre känsla i kroppen än en vanlig måndag på kontoret. Note to self: gryningsräder till Torö är bra för själen!

Äntligen Torö

En bomkörning till Torö var årets facit fram till idag. Jag kom ner til Stenstranden ca 10:30 och möttes av rak onshorevind och någon sorts tjej-SUP läger med tält och en bil från Surfers på parkeringen. Några få vindsurfare försökte tappert göra något av vågorna trots den obefintliga vinkeln och tjejerna stod på stranden och huttrade. Jag valde att gå ner til Kärringviken istället.

Det såg ut att blåsa rätt bra ute i sundet men jag valde ändå att gå ut med 5.7 först. Det funkade men blev lite väl mycket blasting freeride över det hela och jag kände snabbt att vinden räckte för 5.0 så efter 10 minuter gick jag in och riggade om. 5.0 var perfekt för mig så efter några vändors uppvärmning började jag kryssa upp mot Stenstranden för att nosa lite på vågorna där. På vägen upp fick jag två gånger om erfara att vattenståndet var väldigt lågt. Första gången ca 75 meter utanför ön mittemot Kärringviken där jag touchade en sten med fenan. Andra gången var mellan udden på Stenstranden och skäret mittemot där jag helt plötsligt stod med brädan på en stor sten. Bräda och fenor klarade sig med lite repor och jag kom ut bland vågorna vid Stenstranden. Det var bara några graders vinkel från rak onshore så jag vågade mig aldrig in vid allmänningen men jag tog några vågor backside ute vid udden och fick i alla fall känna lite på Stenstrandens magi.

Det blev ca en timme på vattnet och sedan en snabblunch inne Kärringviken följt av en timmes surf till i viken. Det var förvånansvärt små vågor i Kärringviken tycker jag men 2,5 timmars vindsurfing med 5.0 en höstdag på Torö känns alltid fantastiskt bra så jag lämnade stranden väldigt nöjd med dagen.