Insjösurf 185 mil hemifrån...

Idag skulle det vara den soligaste dagen under veckan här vid Gardasjön så jag beslutade mig för att åka upp till Torbole igen och hoppas på att vindfenomenet kickade igång. På vägen upp såg det inte så lovande ut, lite molnigt och en platt sjö men när jag kom fram till Shaka's surfcenter i Torbole blåste det faktiskt lite grann i alla fall. Jag riggade 7.1 och stack ut med min Firemove och fick köra i en klart jämnare vind än förra dagen jag var här. Vinden var dock på gränsen, knappt 7 m/s skulle jag tro så det blev en del guppande också. Hela den olympiska RS-X flottan verkar vara här och träna och dom hade bra fart, likaså de hundratals olika jollar och laserbåtar med olympier som var här och nötte på formen inför Rio 2016.

Vid tretiden hade jag tröttnat på att glida omkring ute på sjön och började packa ihop. När brädan låg i bilen och jollarna gick iland började det röra sig lite mer i träden och när jag gick ner till vattnet och tittade insåg jag att vinden faktiskt hade ökat någon sekundmeter och nu såg det fullt surfbart ut igen. Troligen tack vare att vädret klarnat upp, det verkar krävas ganska blå himmel för att det lokala vindfenomenet ska dra igång ordentligt. Det var bara att rigga upp och glida i den kalla våtdräkten igen och ge sig ut på vattnet och nu fick jag ca 45 minuters helt OK vindsurfing innan solen återigen gömde sig bakom molnen och jag packade ihop.

Slutsatsen efter denna dag är att vindsurfingen härnere inte är värd att åka 185 mil för, det är ungefär samma insjösegling som i Sverige även om det säkert är mer vindsäkert så länge solen skiner. Jag har i alla fall beslutat mig för att ägna de sista dagarna här åt cykling, där får man helt klart något som är bättre än i Sverige. Fantastisk natur, fina backar att klättra uppför och trevliga små byar att ta fikastopp i.

Race utmed sjön och backträning i serpentiner

I måndags cyklade vi norrut från Bardolino i ganska lugnt takt upp mot Torbole där vi vände och rullade tillbaka till Malcesine för ett fikastopp. Snittet dit låg på strax under 27 km/h och jag kände att jag behövde ett högre tempo för att få ut lite träning av dagen så efter fikat satte jag fart de tre sista milen mot Bardolino ensam. Jag snittade ca 33 km/h när jag blev omcyklad av tre Schweizare. Efter en liten stund var jag uppe i rygg på dem och vi drog fram i 40 km/h på platten utmed sjön i ca en mil. Otroligt skönt och bra träning. Väl hemma i Bardolino igen stannade gps:en på 92 km så det blev en helt OK cykeldag trots det lugna tempot i början.

I går (tisdag) cyklade vi till byn Garda och sedan upp ca 150 höjdmeter i bergen. På vägen upp var det fri fart och det brände bra i låren. Uppe på platten rullade vi runt i makligt tempo, tog en fika och besökte en borg med fin utsikt ut över dalgången.

På vägen ner mot Bardolino igen bestämde jag mig för att avsluta dagen med lite backträning och tog en serpentin från Bardolino upp mot bergen tre gånger i bra tempo. Varje vända var ca 130 höjdmeter så det blev ca tio minuter tungt flåsande och brännande lår följt av fem minuters rull nerför och direkt på det igen. Totalt cyklade vi bara 39 km idag men det blev rätt bra med höjdmeter så det var ett klart godkänt träningspass.

Idag (onsdag) hoppas jag att det soliga vädret ska ge vind uppe i Torbole så nu beger jag mig strax dit för att förhoppningsvis få lite vindsurfing på eftermiddagen.

I am an experienced windsurfer...

Jag befinner mig nu en vecka vid Gardasjön (Italien) med både cyklar och vindsurfingprylar i bagaget. Trots det dubbla bagaget och det platta vattnet vet jag mina prioriteringar och vikte såklart första dagen till vindsurfing. Vi bor i Bardolino nere i sydöstra delen av sjön men vindsurfingen sker uppe i den norra ändan så dagen började med en 45 minuters bilfärd upp till Torbole.

Gardasjön omges i den norra delen av sjön av höga berg och det tillsammans med Alperna i norr och det plattare och varmare området i söder skapar en effektiv vindtunnel. På morgonen med start redan vid sextiden blåser den nordliga Peler-vinden fram till förmiddagen då det mojnar och efter lunch drar den sydliga Ora-vinden igång och blåser fram till sextiden. I alla fall om vädersystemet funkar som det ska vilket det framför allt gör vid klart och soligt väder. Mer om det senare... På den nordliga förmiddagsvinden vindsurfar man i Malcesine och på den sydliga eftermiddagsvinden kör man längst upp i norr i Torbole.

Jag kom upp till Torbole vid halv tolv och tittade först in på vindsuringbutiken Shaka inne i Torbole för att fråga lite om väder och vind och ta reda på var man går i vattnet. Där fick jag reda på att Shaka har en egen liten strand med parkering och uthyrning precis innan man kör in i Torbole söderifrån så jag åkte dit och betalade snällt 10 Euro för att få en heldags parkeringsbiljett. Shaka har en fin uthyrning där med bra riggytor  och ramper att kliva i vattnet eller rulla ner sin lilla jolle vilket många verkar köra här (inkl olympier som tränar för Rio 2016).

Jag klev in på uthyrningen och frågade lite om väder och vind igen eftersom vattnet än så länge låg lugnt på sjön. Jag undrade lite om vilka segelstorlekar man vanligtvis kör och för att inte få något försiktigt svar om att inte ta för stort segel kände jag mig tvungen att tillägga att "I am an experienced windsurfer". Jag fick då höra att man oftast kör mellan 6.0 och 7.5 vilket kändes bra eftersom jag har med mig 5.7 och 7.1.

Vinden lät dock vänta på sig, troligen pga den molniga skyn, och vindhungriga tyskar och italienare satt i sina surfbussar och stirrade ut mot vattnet.Vid tretiden hade vinden vridit runt mot syd och det började gässa så smått på vattnet. Några tyska freestylegubbar med mustasch riggade bestämt upp sina 5.3:or men det tyckte jag kändes väl optimistiskt så jag slängde på 7.1. När jag klev i hade dom också dämpat sin optimism och riggade om till lite större segel.

Det var extremt byigt när jag kom ut men i byarna räckte vinden gott och väl till för full planing och säsongspremiären 2013 var avklarad. Det blev dock inte många vändor innan byarna övergick till kraftiga vindvrid och helt plötsligt var vinden nästan ostlig vilket inte är helt optimalt när sjön ligger i nära nog nord-syd riktning och omges av några hundra meter höga berg. I praktiken innebar det att vinden vred 180 grader fram och tillbaka och minskade stadigt ner till ca 2 m/s. Jag guppade runt där ute och insåg att det nog var dags att kryssa tillbaka till launchplatsen där jag hade hoppat i vid ren sidvind. Det var dock lättare sagt än gjort när vinden nu var så svag att det stundtals var svårt att känna från vilket håll den kom. Det kombinerat med fortsatta vindvrid på 180 grader gjorde det rätt svårt att ta sig någonstans alls.

OK, ni förstår läget, ca 1-2 m/s vind som vrider 180 grader fram och tillbaka och stundtals frånlandsvind från launchplatsen... i dom förhållandena är det få som ser ut som "experienced windsurfers" och inte blev det bättre när räddningsbåten styrde ut mot mig och frågade om jag hade problem. Jag svalde min stolthet och hoppade i båten för motorburen hjälp in till land. På vägen in plockade vi upp en kille på nybörjarutrustning och jag ångrade bittert mitt skrävlande om att jag var en "experienced windsurfer" en timme tidigare...

Prognosen ser ut att innehålla liknande väder de närmsta dagarna så planen är att låta cykeln jobba lite några dagar nu. Det ryktas om milslånga serpentinvägar med 20 procents stigning men även fartsträckor utmed sjön där vägen slingrar sig fram i nivå med vattnet. Jag ska inte prata något om "I am an experienced cyclist" inför de turerna...