Tveksamt i Brevik

Min vågbräda är fortfarande trasig och jag valde därför att köra med Bubba ute i Åkersberga i lördags. Efter lite research kom vi fram till att det var Breviksbadet som gällde på den sydliga vinden.

När vi kom dit blåste det men enligt rapport från en som varit ute var det väldigt byigt. Jag riggade 7.1 och stack ut men tyvärr verkade vinden ha mojnat lite för det räckte knappt till planing och det blev inte bättre under den timme jag körde.

Jag fick lite planing men så här i efterhand borde man ha kört på södra sidan stan där vinden verkar ha varit både starkare och jämnare. Syd verkar inte heller vara den optimala riktningen i Brevik eftersom landet på andra sidan ligger rätt nära och jag misstänker att vinden inte riktigt kommer ner till vattnet. Sydost är troligen en bättre riktning och jag tror även att det är bättre på sydväst till väst.

Men det blev i alla fall en timme på vattnet och det kan vara den sista i år.

Torö från luften

Hittade en video som visar Torö från luften en dag i September. Kul att se denna vy av Torö, det är minst lika vackert från luften som på land!

Byigt i Närlunda

Min vågbräda gick sönder i Pozo i somras och jag har inte hunnit laga den ännu så trots att prognosen för Torö såg bra ut blev det Närlunda idag. Jag kom dit vid tolvtiden, och då var parkeringen full och många ute på vattnet. Det verkade köras allt från ca 5.0 till 7.0 och det speglade nog vinden rätt bra, det var byigt. Byarna var dock ganska långa, mer som att vinden föll bort ibland för att sedan dra på i några minuter igen. Troligen åtminstone delvis pga att riktningen inte var helt perfekt för Närlunda, det var nog lite för mycket nord i den.

Det blev i alla fall totalt nästan en och en halv timme på vattnet med 5.7 och 110 liters Firemove. Det var första gången jag körde den med något annat än 7.1. Jag flyttade in framstropparna ett steg för att få lite mer upprätt stance vilket passar vågseglet bättre. Jag körde med en 30 cm MFC Freewave fena vilket kändes som rätt storlek för seglet.

Pozo Power

Vi rullade ner i Pozo strax efter tio och idag var både vågor och vind på plats före oss. Det var bara att börja rigga på en gång så skulle man få köra några timmar på det uppåtgående tidvattnet.

När jag drog ut brädan ur boardbagen såg jag en tvärgående spricka framför den bakre fotstroppen och efter en närmre inspektion insåg jag att det inte gick att köra på den innan den fått torka ur och lagas ordentligt. Jag tycker inte jag har hoppat så högt men någon plattlandning har det blivit och jag antar att mina 92 kg gör sitt till för att testa brädans hållfasthet. Hur som helst löstes det snabbt med hjälp av Jonas på Pozowinds där jag hyrde en Quatro Cube på 90 liter. Jag gick ut med 4.0 och det var riktigt bra tryck i vinden. Vågorna var också fina och med bra storlek. Jag var så överriggad att jag inte ville hoppa men några svängar på vågen blev det innan jag efter ca 40 minuter kände att 4.0 var för stort.

Som tur var hade jag letat upp mitt gamla Neil Pryde NR 3.6 hemma i garaget innan vi åkte och nu var det dags för det att få återse Pozoviken. Jag köpte det här nere 2002 och sedan dess har det legat oanvänt men nu behövdes det verkligen. För att vara så gammalt såg det förvånansvärt fint ut och shapen kändes faktiskt inte helt omodern. Jag körde ca 40 minuter med det innan kroppen skrek efter vila. Det var tokdrag även i 3.6 och ganska svårseglat men klart finare och större vågor än tidigare dagar. Vindmätaren visade medelvind på 17-18 m/s och runt 22 m/s i de tunga byarna. Kul att få avsluta resan ned en klassisk Pozodag.

Pozo x2

Idag körde vi Pozo, först ett pass kring lunch på hyfsat högt vatten. Jag körde 4.0 med bra tryck i ca en och en halv timme. Det var inte mycket till vågor men några hopp blev det i alla fall. Jag bestämde mig för att träna bort en gammal ovana att köra underhandsgrepp på framhanden när jag gippar och vågrider. Det fick förvånansvärt enkelt och även om det inte är någon enorm skillnad så kändes det som att man fick bättre skär och kontroll i svängen.

Efter en lunch åkte vi upp till köpcentret i El Doctoral och klarade av lite inköp till dom där hemma. Men surfdagen var inte slut, vi gick ut på vattnet igen vid halv fem och körde ytterligare en timme. 4.0 igen, nu med ännu mer drag, och eftersom vattnet var lägre blev det lite renare vågor.

Lättvind Pozostyle

Idag skulle det blåsa lite mindre och vågorna var inte heller mycket att hoppas på. Vår plan var att köra ett förmiddagspass i Pozo innan högvattnet peakade. När vi kom ner till Pozo vid halv elvatiden såg det inte särskilt kul ut, obefintliga vågor och ingen vind inne vid land. Det där med ingen vind är iofs en sanning med modifikation, folk körde allt mellan 3.7 och 4.7.

Vi valde dock att ta det lugnt en stund och åkte upp till det stora köpcentret i El Doctoral. Men här nere håller dom hårdare på vilodagen och alla butiker var stängda. Efter en lunch på Mc Donalds åkte vi ner till Salinas med hopp om ffa jämnare vind än i Pozo. Och det stämde bra, jag mätte upp ca 13-14 m/s i medelvind och 18 i värsta byn. Lite mindre än tidigare alltså så idag blev det 4.5 som riggades.

Det var bra drag direkt när jag klev i och i avsaknad av vågor blev det lite mer freeridestuk på seglingen. Gippar på insidan, ett och annat hopp på vägen ut och några försök till slag på utsidan. Slagen gick lika dåligt som mina duck gybeförsök på insidan men det var kul segling ändå.

Och vinden ökade under den ca en och en halv timme som jag körde så mot slutet hade 4.0 varit bättre. Salinas ska också ha beröm för den jämnare vinden det levererar, bättre än Pozo på det sättet och blir det vågor så känns de också bättre.

Femte seglingsdagen i rad och det hade funkat med 4.0 alla dagarna även om jag körde 4.5 idag. Gran Canaria levererar!

4.0 gånger två

Idag hade vi som mål att komma iväg på förmiddagen för att hinna köra på lågvattnet men frukosten kl åtta drog ut på tiden och klockan var nästan elva när vi rullade ner i Pozo. Det blåste bra men vågorna såg inte så bra ut och vattnet var redan ganska högt. Vi valde därför att köra ner till Salinas, precis söder om Pozo.

Det funkade bra på högvattnet och det rullade in ridbara vågor runt en udde. Jag körde 4.0 idag igen vilket var perfekt. Vi hade ca en och en halv timme på vattnet och även om vinkeln inte var den bästa så fick jag några sköna vågor. Upplevelsen toppades av ett unikt sällskap en vända ut. Jag trodde först det var en fågel som flög framför mig nära vattenytan men när jag kom närmare såg jag att det var en flygfisk.

Efter en sen lunch och en kaffe i Pozo körde jag ytterligare ca 45 minuter i Pozo på kvällen. Det var 4.0 igen men lite byigare vind och ganska dåliga vågor. Men kul ändå och jag klagar inte så här med fjärde 4.0-dagen i rad.

Vargas igen

Vi tog det lugnt på förmiddagen eftersom vi visste att tidvattnet var som lägst på kvällen och Vargas där vi tänkte köra funkar bäst på lågvatten. Efter en lunch och lite inköp hos Jonas på Pozowinds rullade vi ner till Vargas vid tretiden. Tidvattnet var fortfarande ganska högt så vi tog det lugnt med ringningen.

Jag körde 4.0 idag igen och vinden var ungefär som igår, dvs ca 15 m/s och uppåt 20 i byarna, vågorna var dock lite mindre än igår. Första pass på ca en timme gick bra men när jag gav mig ut igen efter lite vila stämde ingenting. Det började bli ganska byigt och det växlade från ingen planing till tokdrag fram och tillbaka. Vågorna var bättre nu men jag fick inte till mer än någon enstaka bra vågridning. Efter ca en timme till på vattnet gav jag upp för dagen. Det börjar kännas i kroppen nu efter tre dagars 4.0-segling...

Vargas i toppform

Vinden idag skulle ligga på ungefär samma styrka som igår. Efter ett stopp i Pozo för att inventera de lokala surfbutikerna kunde vi konstatera att begagnade brädor kostar som hemma men är i sämre skick och att det kan gå att göra en bra deal på en NP rdm-mast. Vi kunde även konstatera att det blåste bra i Pozo och kanske att även vågorna såg lite finare ut än igår.

Vi valde dock att åka vidare upp till Vargas och det var ett bra beslut. Vi mätte upp 15 m/s i medelvind och 20 i byarna så vinden fanns där. Vågorna var också ganska fina med ett lite tydligare bryt vid stranden än i Pozo.

Jag körde på gårdagens vinnande koncept och gick ut med 4.0. Idag var vinden något starkare och framför allt jämnare så 4.0:an satt perfekt. Jag hade ändå lite dåligt flyt i början men efter en stund hittade jag rätt bland vågorna och fick även en del fina hoppramper. Det blev inget mer avancerat än vanligt raka hopp men kul var det i alla fall.

Efter ca en timme gick jag upp och vilade och från stranden såg jag att det var klart mindre folk och finare vågor söder om parkeringen. Så andra passet körde jag mer där och det gav utdelning i form av större vågor där den största var klart över huvudhöjd, ca 2,5 meter. Det blev en timme till på vattnet innan kropp och händer tyckte att det räckte för dagen.

Vargas är riktigt trevligt, ffa på lågvatten så det kommer säkert bli fler dagar där innan vi åker hem.

En händelserik dag

Så var det äntligen dags för årets andra surfresa. Gran Canaria och Pozo var målet och enligt plan skulle jag bli upphämtad hemma 05:45 för transport till Arlanda. Klockan sex messar min skjuts och ursäktar sig för att han är lite sen. En kvart senare får vi äntligen telefonkontakt och jag inser att han fortfarande har 20 minuter kvar till mig. Det börjar bli lite tight och jag beslutar mig för att slänga in packningen i min bil och sticka direkt istället. Parkerade på korttidsparkeringen, sprang in och checkade in och ut igen för att köra bilen till långtidsparkeringen. 45 minuter innan avgång sitter vi alla på ett fik vid gaten och pustar ut.

Flygresan ner var inget att skriva hem om och packningen kom fram som den skulle. Vi hade inte heller några problem att kvittera ut den förbokade hyrbilen så nu var det snart dags att blöta ner brädan i Atlanten. Men vad är det där, en röd lampa på instrumentpanelen. Oljan? STOP i röd text blinkar... Ähhh vi tar oss nog ner till Pozo... nej, bilen stannar... Den startade igen med ilsket blinkande lampor på displayen. Ett telefonsamtal och en timme senare hade vi en utbytesbil på plats och vi kunde rulla den sista kilometern ner till Pozo.

Där möttes vi av ett Pozo som vi känner igen det. Alltså ordentligt med vind och många seglare ute. Dom verkade köra 3.5-3.7 och jag valde att gå ut med 4.0. Första vändan ut kändes det som att jag borde valt 3.6 men efter några vändor insåg jag att det var väldigt byigt och 4.0 var nog rätt val. Första halvtimmen gick åt till att vänja sig vid förhållandena men sen började man bli varm i kläderna. Den byiga vinden gjorde dock att jag inte fick fart mot vågorna så det blev inte många hopp. I ärlighetens namn blev det inte många vågor heller men jag fick i alla fall en ok sväng. Efter en timme på vattnet la vi ner och laddade för morgondagen istället.

Strax efter åtta var vi incheckade på hotellet och kunde korka upp den första ölen på vår terrass. Där sitter vi 15 meter från havet och njuter av första dagens surf.

Sol, vind och vågor!

Gävleexpressen avgick 06:30 imorse med sikte på Rullsand. Alternativet att utforska Väddös kända och okända bryt fanns, men pga kravet att vara tillbaka i Stockholm igen klockan två valde jag det säkra och enkla alternativet trots att vi visste att vinden låg rakt på stranden i Rullsand.

När vi skaffat fram de fyra små guldpengar som behövdes för att öppna bommen ner till stranden var klockan strax efter åtta och vinden slet ordentligt i träden. I viken rullade det in vågor överallt i ett riktigt onshorestök. En vindsurfare var redan ute på vattnet och han såg ut att ha bra fart med ett segel runt 4.7-5.0.

Jag valde 5.0 och Benny körde 4.7. Det var bra drag redan inne vid stranden men det blev några sega vändor ut ändå pga vindriktningen. Men väl ute så var det fullt tryck och vågor överallt. Bristen på vinkel gjorde både vågridning och hopp rätt begränsade men det var svårt att inte njuta i solskenet ändå.

Jag körde en och en halv timme och hann med både hoppande och backside vågridning och när jag slörade in till stranden igen var jag rätt trött. Men vilken förmiddag vi fick. Visst var vinkeln riktigt dålig men hur ofta får man (jag) köra vågbräda med fullt tryck och lite till i 5.0 med solsken och sommardräkten på? Inte ofta och lägger man till att det var på en sandstrand så händer det knappt årligen.

Mtb och vindsurf igen

Idag åkte vi upp till Algutsrum för en mountainbiketur på vandringsleden till Gråborg och tillbaka. Det var återigen en fantastisk miljö över en ås och genom skogar som bildade naturliga valv över den smala stigen.

Idag visste jag att brisen skulle dra igång på Haga med tanke på den sydliga vinden och det soliga vädret så vi var tillbaka igen vid ettiden. Och mycket riktigt drog det igång strax efter två. Jag körde en och en halv timme med 7.1 och 110 liters Firemove stundtals i lätt regn men hela tiden en ok vind på ca 8 m/s. När regnet drev förbi dog också vinden och jag packade ihop.

Vi avslutade dagen med en plankstek och några lokala och mycket goda Ängöl på Hotell Skansen i Färjestaden.

Mountainbike och vindsurf på Öland

Kristi Flygare spenderas på Öland i år och det är jag inte direkt ensam om som vindsurfare. Jag tror aldrig jag sett så många segel på ett ställe i Sverige som på gräsmattan vid Haga park igår och idag.

Men dagens prognos såg tyvärr ut att göra alla besvikna. Nordligt 3 m/s och molnigt, fel riktning och ingen bris trodde alla inkl mig. Vi stack därför ut på en långtur på mountainbike istället.

Vi cyklade norrut på vandringsleden utmed vattnet och vek sedan inåt ön mot Karlevi och Stora allvaret. Vi cyklade på alvaret hela vägen till Fröslunda och tillbaka. Det var lätt cykling men väldigt vackert, och lite adrenalin när en lite tjurkalv stod i vägen och stirrade på oss, till synes funderande på om han skulle springa mot oss eller bort. Han valde det sistnämnda och vi andades ut.

På vägen tillbaka noterade jag att vinden kom från syd med ganska bra styrka. Den beryktade brisen på Haga hade alltså lyckats vrida runt vinden och generera surfbara förhållanden. Det vara bara att cykla hem och parkera cykeln, sätta sig i bilen och rulla ner de ca 500 metrarna till Haga park.

Det blev 30 minuter på vattnet med ok drag i 7.1 och jag hann med några vändor mellan bojarna som ligger utlagda för helgens slalomtävling.

En komplett dag dag som avslutades med en fantastisk burgare på Seasalt kitchen i Färjestaden. Rekommenderas!

Den riktiga Sverigepremiären 2014

Fin prognos för skärtorsdagen och halvdag på jobbet gjorde att siktet var inställt på en eftermiddag på Dalarö. En sista koll på Askfatshamnens vindmätare vid lunch visade SSV 8,5 m/s och vid tvåtiden var jag där.

Det blev totalt nästan två timmar på vattnet och det var inte många minuter utan planing. Vinden pendlade mellan 8-11 m/s och jag körde 7.1 och min 110 liters Firemove vilket var perfekt för mig. Det blev totalt 46 km med en maxhastighet på lite över 27 knop. Gipparna satt bra och till min glädje funkade även slagen rätt bra. Förra årets nötande börjar ge resultat.

Fika på bryggan...

...var nog det bästa med det här årets Sverigepremiär. Ca 40 minuter på vattnet med 7.1 och 110 liter Firemove gav endast någon kilometer i planing. Men lite skönt snack på stranden och en kaffe på bryggan i Björkvik gjorde ändå att dagen inte kändes helt bortkastad.

Support your LBS

Idag har jag gjort den lokala handeln en tjänst och supportat min LBS. Min drivkraft för denna välgörenhet växte sig starkare och starkare ju mer luft som försvann ur mitt däck på vägen till jobbet i morse.

Kap Verde - The Movie

Benny har knåpat ihop en film av det material vi lyckades skrapa ihop under vår vecka på Sal, Kap Verde. Plattvattenseglingen och vårt SUPande är från Angulocentret/Santa Maria och vågseglingen är från Canoa. Det mer radikala SUPandet samt vågsurfingen är från Ponta Preta.

Halvklassikern 2013

Under 2012/2013 tog jag mig igenom en Halvklassiker. Det började faktiskt med Halvvättern 2012 då jag hängde med min flickvän mest för skojs skull men det gick snabbt över i att försöka sätta bra tider på varje lopp. När jag insåg att jag faktiskt både sprungit Halva Lidingöloppet och kört Halvvasan på bra tider valde jag att avsluta med Halvvättern 2013 tillsammans med min bror, och göra en seriös satsning på att komma in under fem timmar. Vi klarade det med 55 sekunders marginal och min totaltid på Halvklassikern räckte i slutändan till en sjundeplats på samlingssidan "En Svensk Klassiker". Även om jag vet att det krävs att man registrerar sig själv där och alla kanske inte är med är jag riktigt stolt över min prestation.

Jag hann även med att köra Vätternrundan 2013 (10:49) och nu är jag anmäld till Vasaloppet, Öppet spår 2014. Så länge inte träningen tar tid från vindsurfingen så är det bara plus även på den fronten då den förbättrade konditionen gör att jag klarar längre tid på vattnet med en pigg kropp vilket t ex visade sig senast på Kap Verde. Så med fler timmar i löpspåret, på skidorna och cykeln samt i simhallen hoppas jag på många långa surfdagar även 2014!

Sista dagen

Ingen vind idag heller men vi var i alla fall ute på vattnet en timme på SUP. Vi paddlade från Angulocentret upp till Ponta Leme och ner igen bort till piren. Det var högvatten och vågorna bröt nära land och avslutades i ett dumpande shorebreak. Inget som gick att surfa på men Benny försökte ändå vilket resulterade i en spolning där han fick den tre meter långa brädan rakt över bröstkorgen. Det gjorde att resten av dagen blev lugn och efter en öl på Angulocentret är det nu snart dags för den sista middagen här på Kap Verde. Imorgon åker vi hem igen och får tänka tillbaka på de fina dagarna vi hade uppe på Canoa. Det känns som att den här ön är värd ett återbesök...

Ponta Preta från läktarplats

Ingen vind idag heller men swellet skulle vara ganska stort så vi tog en långpromenad upp till Ponta Preta för att få se det berömda brytet live. Det är en ca 4 km lång promenad genom Santa Maria, upp till en stor resort och sedan ut på sandstranden i nästan en kilometer innan man är framme vid den lavastenbeklädda udden.

De största setvågorna var över tre meter och även om man sett Ponta Preta större på film var det en mäktig känsla att se vågorna bryta in över stenstranden live. Den känslan blev inte sämre när Josh Angulo svängde in med sin pick-up och plockade fram en vågsurfbräda från flaket.

Även om Josh och några till rippade rätt bra på sina vågsurfingbrädor var det faktiskt de två som körde SUP som dominerade på vågen, och då särskikt en kille med dreads som körde på en Fanatic SUP(!).

Bild1: Vi möttes av en skaplig vy när vi kom fram till udden.

Bild2: Den grymme killen på Fanatic SUP lägger en sjysst topsväng.

Bild3: Josh Angulo visar att han kan hantera en vågsurfingbräda också.

Bild4: Josh i greenroom.

Bild5: SUPare #2 down the line.

Softa och SUPa

Idag låg vinden runt 5-6 m/s vid Angulocentret och ingen gjorde någon ansträngning att ge sig upp på västkusten för att vindsurfa. Vi hade inte heller räknat med det efter prognoserna vi tittat på så hängselen lämnades hemma men boardshortsen och en rashguard var nerpackade i väskan.

Vi började dock med en promenad ut på udden Ponta Leme för att spana vågor och få röra lite på oss. Väl tillbaka vid centret bestämde vi oss för att ta en SUP-tur i viken. Det fanns inga vågor att köra mer än längst in vid land och det kändes inte ok så vi cruisade upp och ner längs stranden några gånger istället. Benny med GoPro kameran i högsta hugg. En timmes paddlande gjorde gott både för kropp och själ.

Resten av dagen flöt på i lugn takt med en hamburgerlunch på Angulocentret och vårt första "vanliga" bad i Atlanten.

Bild1: Josh Angulos "pokal" från världscupvinsten 2009.

Bild2: Solnedgång över Santa Maria.

Canoa revisited

Med gårdagen i tankarna åkte vi upp till Canoa idag igen trots den dalande vindprognosen. Det visade sig tyvärr att Windguru träffade rätt i prognosen så även om det blåste var det mindre vind än igår och gupparförhållanden som gällde. Vågorna var det dock inget fel på, de var lite större och finare linjer än igår.

För egen del har jag svårt att hitta glädjen i att guppa omkring och kämpa på en mindre bräda och offshorevinden gjorde inte att det lockade mer. Benny och de flesta andra valde dock att köra ändå och dom blev belönade för sitt slit med fina linjer av peelande vågor när dom hittade rätt. Det var som sagt väldigt lite vind och vågen är inte så brant så dom fick kämpa för att komma med men de suddiga, inzoomade mobilkamerabilderna nedan visar hur fint det ändå var i setten.

Bild1: Random lycklig vindsurfare.

Bild2: En suddig men lycklig Benny.

Down the line Cabo Verde

Vi var nere vid Angulocentret klockan nio idag igen även om vi visste att vindprognosen var sämre. Det såg inte lovande ut på vattnet heller men det var surfbart med stora segel, eller som dom sa på centret; it is slalom day today. Inte riktigt vad BG och jag flygit sju timmar för... Vi frågade både Josh och andra på centret hur det var uppe på västkusten men ingen av dem rekommenderade att åka dit.

Vi bet i det sura äpplet och plockade ut lite större brädor och 6.3/6.9 och bytte om. Innan vi gick ut pratade vi med Friedhem, en äldre kort satt tysk som hade plockat ut vågprylar fast besluten om att ge sig upp på västkusten i jakt på vågor. Skulle han göra det tänkte inte BG och jag vara sämre så vi krängde av oss våtdräkterna, bytte brädor till Chango 93 samt 101 och ett Gun 5.7 samt ett Point7 Sado 5.9 och väntade på nästa taxi (= pickup här nere).

Vi kom fram till Canoa vid elvatiden och det såg riktigt trevligt ut. Vind kring 9-10 m/s, cross off och vågor på 1-2 meter. Vi insåg direkt att detta troligen var vår enda chans att få riktig vågridning på denna resa och riggade med stora förhoppningar och gav oss ut.

Jag hade lite dåligt stäm första 40-minuters vändan men sen släppte det och jag hittade rätt i var man skulle kliva på vågen och hur den skulle tajmas. Det var som sagt inte så stort men med cross off och fina linjer dög de 1-2 meter höga brytande vågorna väl för att ge stora leenden på våra läppar.

Totalt loggade vi ca tre timmar på vattnet och över fem timmar på den öde stranden i Canoa. Under den tiden hann vi båda plocka mängder med vågor där vi som mest klämde ut 5-6 bottensvängar på de bästa. Sjukt nöjda med dagen riggade vi ner och lastade upp grejorna på den väntande pick-upen vid fyratiden och åkte tillbaka till Angulocentret och dissekerade dagen över en kall öl med havsutsikt!

Bild1: Random tysk på en för dagen mindre våg.

Bild2: Taxi

Bild3: Kontorshänderna får betala för 6 timmar vindsurfing på två dagar.

Bild4: En vy från en kall öl på Angulocentret.