En riktigt bra prognos på en söndag när inget annat är inbokat och sambon säger åk! Det händer inte ofta i mitt liv nuförtiden, men idag var en sån dag. Jag och BG rullade ner mot Torö kl åtta. Vi visste om vindvridet som skulle komma vid elvatiden och vi hade förmiddagen på oss att spendera på Torö. Tanken var att börja i Kärringviken när det blåste sydväst och sedan kryssa upp mot Stenstranden när vinden vridit och plocka några vågor. Men som så många gånger förut blev vi riktigt besvikna när vi kom ner till Kärringviken vid tiotiden och såg att det inte alls blåste bra, trots 15 m/s i medelvind på Landsort. Sydväst är inte Torös bästa vindriktning...
Men vi var här och det var bara att hoppa i vattnet och hoppas på det bästa. För att få så bra höjd som möjligt gick jag i vattnet på den lilla sandstranden uppe där kitearna kör och guppade ut. Jag körde 5.0 och vågisen och det räckte inte för planing. Men jag hoppades att det skulle bli bättre om man höjdade upp lite, vilket inte var så lätt i den lätta vinden... Men efter ca 20 minuter vred det nog upp lite till och jag höjdade upp ovanför udden på Stenstranden. Nu hade jag fullt drag och körde upp till skäret med fyren och tillbaka ner mot Kärringviken. Det såg knappt ut att vara någon ute på Stenstranden, troligen för att det var ganska stort? Jag kände i alla fall att med min ringrostighet var jag nöjd att bara få segla med bra drag och vara ute på havet så jag höll mig kvar uppe vid udden och körde fram och tillbaka.
Efter nästan en och en halv timme var min tid på vattnet över och det var dags att packa ihop och åka hem. Men i ärlighetens namn kändes det ganska mört i kroppen och jag var nöjd med en bra surfdag på Torö i solsken och bra med vind.
På vägen hem stoppades vi av en stor tall som rasat ner rakt över vägen. Trots att det blev en omväg hem kändes det bra på något sätt. Det blåste på bra bevisligen :-)
Nu är flytten till nya huset nästan klar och jag kunde äntligen gräva fram surfprylarna från garagets innersta vrå igen. Lite sent kom jag ut till Närlundabadet strax efter fem. Det blåste dock på ganska bra och 5.7 kändes som rätt val. Tyvärr mojnade vinden från halv sex när jag gick ut och jag fick bara några repor med bra planing. Men för mig är det en seger att äntligen ha kommit ut på vattnet igen och det är alltid lika kul att hänga lite på stranden och snacka skit efter surfet.
Stormen Knud passerade Stockholm fredag/lördag och jag hittade en lucka i familjepusslet där jag kunde vindsurfa lördag morgon/förmiddag. Lite svårtplanerat eftersom vridet från SV upp till Väst skulle komma någon gång under förmiddagen. Min plan var i alla fall att komma iväg tidigt och hinna köra Kärringviken när vinden ännu inte vridit upp för mycket mot väst. Det naturliga annars hade väl varit att köra västvinden från lunch på Stenstranden, även om vågorna nog skulle vara ganska respektingivande när de smällde upp mot stenarna på Stenstranden.
Hur som helst, jag kom iväg lite sent men var i alla fall nere på Torö kl nio. Det var redan fullt på parkeringen och det var solklart att det blåste. En rapport sa 4.2 och bra vinkel för Kärringviken så jag körde vidare på min plan. Väl nere i Kärringviken verkade det som att vridet upp mot väst redan hade börjat. Eftersom jag glömt mastförlängaren och var tvungen att springa upp till bilen igen passade jag på att ta med min större freestyle wave eftersom vinden inte riktigt kom in i Kärringviken.
Jag tror det var ett bra val då jag kunde ta klart bättre höjd än de andra som var ute i viken och jag kunde därför komma upp dit vinden var renare. Jag körde mellan grynnorna ute vid Stenstranden och den södra udden på Kolguskär. Jag är fortfarande lite ringrostig eftersom detta bara var min andra session i år, men det var riktigt kul att få vindsurfa i full planing och känna på lite vågor vid udden på Kolguskär. Dock fick jag erfara den hårda vägen att det faktiskt finns en del stenar där... Mitt i en gipp sa det PANG! och jag hade ingen fena längre. Lite jobbigt eftersom det ändå är en bit tillbaka till stranden där jag startade och man vill absolut inte blåsa ner förbi den...
Jag tog först till det gamla survivalknepet att sätta hängselen runt aktern på brädan för att ge någon stabilitet, men det var rätt svårseglat och den satt inte heller kvar riktigt bra. Som tur är kom dock den dåliga vinkeln i Kärringviken till min räddning här eftersom jag kunde ligga och dras efter brädan med seglet någon meter ovanför vattenytan och hamna raka vägen tillbaka i Kärringviken. Så efter en 10-15 minuters bodydrag var jag tillbaka där jag började, en fena fattigare. Vardagen kallade och det var bara att packa ihop och åka hem, trots allt ganska nöjd med att ha fått segla Torö en gång till i år. Även om jag förstår att dom som seglade Stenstranden på eftermiddagen måste ha haft fantastiska förhållande, så länge man klarade av att ta sig ut genom brytet.
Vindprognoserna lovade stark västlig vind hela onsdagen, det fanns en lucka på eftermiddagen i jobbkalendern och en snäll mormor kunde ta dagishämtningen. Alla förutsättningar fanns alltså för att till slut få göra säsongspremiär på vindsurfingbrädan.
Jag kom ner till Torö Stenstrand strax efter fyra och visst var det både vind och vågor. Folk körde allt från 3.8 till 4.7 och 4.2 verkade vara den dominerande storleken, vilket gjorde mitt val att rigga 4.5 ganska lätt.
Den västliga vinden gjorde launchen från stenstranden hyfsat odramatisk. Ute på vattnet var det lite byigt men perfekt vind för min 4.5:a. Jag kände mig dock av förklarliga skäl lite ringrostig och spenderade därför en stund utanför brytet för att få koll på grejjorna. Det kändes rätt OK men när jag försökte ge mig in bland vågorna hade jag lite svårt att hitta rätt. Jag kan inte direkt skryta med några vågridningar trots att det var ganska bra size på vågorna ibland, men jag är ändå väldigt nöjd med 1,5 timmes vindsurfing på Torö Stenstrand. Nu börjar vindsurfingsäsongen!
En lucka öppnade sig i det annars fullspäckade vardagsschemat och jag hade möjlighet att vara borta från lunch till middag ungefär. Det skulle precis räcka för att ta sig ner till Torö och hinna med 1,5-2 timmar på vattnet uppskattade jag. Jag tvekade dock lite eftersom det skulle vara lite ost i sydvinden och jag var osäker på hur Torö/Kärringviken skulle fungera då. Det behövde jag inte oroa mig för skulle det visa sig.
Rapporter från folk på plats sa att man körde 4.2-4.7 och jag var rätt säker på att min 4.5:a skulle vara perfekt, men jag bar ändå ner 5.0:an också tillsammans med bräda, bom och mast. Bra uppvärmning inför surfet! Jag riggade 4.5 och gav mig ut så snabbt jag kunde. Visst var det lite ost i vinden och det läade inne i Kärringviken men det var inga problem att få bra drag direkt utanför udden. Man körde mot udden på ön på andra sidan, eller till och med lite ovanför. Det var rätt stökigt ute på vattnet och jag hade ingen bra trim i seglet och hängselelinorna satt fel. Jag försökte rätta till det på vattnet men fick inget stäm ändå och valde att gå upp och dra lite mer i nedhalet samt flytta fram linorna och justera uthalet.
Nu kändes det mycket bättre och jag kunde fokusera på att segla. Uppe vid udden på ön märkte jag att man kunde få fina hoppramper på brytande vågor och precis utanför Kärringviken gick det att rida frontside om man bara hittade rätt våg. Jag körde ungefär en och en halv timme och slutade med ett leende på läpparna. Det här var min bästa surfdag i år (i konkurrens med endast två andra tyvärr) och det var faktiskt en riktigt bra dag i Kärringviken även om jag tittar tillbaka till tidigare år.
